Blogginlägg D: Elements of journalism.

”The answer, historians and sociologists have concluded, is that news satisfies a basic human impuls. People have an intrinsic need-an instinct-to know what is occurring beyond their direct experience. Being aware of events we cannot see for ourselves engenders a sense of security, control, and confidence. One writer has called it “a hunger for awareness”” skriver Kovcach och Rosensteil i “The elements of journalism”.  Att få reda på vad som händer omkring oss skulle alltså vara något slags grundläggande behov hos oss människor. I en tid då media frändras kan man därför fråga sig hur detta behov påverkas.  Suger vi in all information vi får från de sociala medierna utan att ifrågasätta dess relevans och vilken sanning som ligger i den? Denna nya typ av media har inte alls samma krav på sig som gammelmedia att kunna redovisa för grunden i det de informerar om. Jag tror att ”den vanliga människan” lätt kan glömma bort detta då man växlar mellan nya och gamla medier. Likadant tror jag att detta faktum kommer tvinga gammelmedia att börja skriva mer avslöjande än vad som tidigare gjorts. Hur ska de annars kunna konkurera med de nya sociala medierna?

Ett väldigt aktuellt ämne som diskuterats hela denna vår har varit upproren som skett i Nordafrika. De nya medierna spelade en stor roll för att möjliggöra dessa protester då information spreds vi bloggar, facebook och twitter. Denna information sammanförde folken i det gemensamma intresset att förändra sina länder. I ”The elements of journalism” beskrivs hur det polska folket på 80-talet också använde media för att protestera mot regimen. Då handlade det om att bojkotta regeringens nyhetssändningar och att rikta tv-apparaterna rakt ut genom fönstret för att demonstrativs visa att man inte litade till media. Detta visar att media, både nya och traditionella typer, har och alltid kommer att användas av människor för att protestera mot den värld vi lever i. Jag tror därför det är viktigt att vi börjar ställa större krav på de sociala medierna på vad de skriver om och på vilket sätt de skriver, annars är det lätt att medias slagkraft försvinner. Likadant kanske den på ett seriöst sätt längre kan agera kanal mellan folket och den politiska regim som landet har, och vilken chans har då folket att påverka sin situation?

I januari 2009 skrev Pontus Shcultz i sin blogg på Va.se ett inlägg om skandalen om att Liza Marklund inte berättat sanningen då hon skrev sin bok ”Gömda” . En vän till honom hade påstått att författaren var som kungen – för omtyckt av folket för att medierna inte skulle tjäna på att berätta sanningen. Pontus menar att det var först då bloggarna började skriva om händelsen som också gammelmedia tog up händelsen. Shcultz påstående visar 2 saker. För det första ska medierna skriva för folket, inte för sin egen skull. Medier får inte heller var för hårt knutna till maktorganisationer eller till högt uppsatta personer i samhället. Samma påståenden förs fram i ”The elements of journalism”. Till exempel skriver författarna att även om medborgarna är kunder till tidningen, ska de inte bli lockade att köpa tidningen av fel anledningar. Journalister ska istället bygga upp en relation med sin publik genom att vara professionella, sina värderingar, omdömen, sin auktoritet och sin hängivenhet till samhället.  Detta är självklart viktigt för att människor ska kunna lita till medierna, men situationen problematiseras ju även av att tidningar idag måste sälja lösnummer för att kunna konkurera med konkurrenterna. 

”The elements of journalism” beskriver också hur Arthur Sulberger, publicist på the times, anställde William Safire som tidigare jobbat med att skriva tal till president Nixon. Safire fick väldigt svårt att komma in i branschen och bland medarbetarna på tidningen och dels berodde detta på att han varit för nära knuten till makten. Pontus Schultz skriver om samma problematik i sitt blogginlägg. Han påstår att gammelmedierna måste förändras, de har ett för inrutat system som är för tätt bundet till vissa maktorgan.  Schultz kan ha rätt i det han säger, men jag tycker det är viktigt att understryka att bara för att det är en ny typ av media, finns det inget som säger att inte även den är knuten till ett maktorgan. Bloggen ”Blondinbella” är en av Sveriges största bloggar och den är omskriven i alla olika typer av media. Författaren till bloggen är Isabella Löwengrip och hon har flera gånger berättat om sitt engagemang i Moderata ungdomsförbundet. Löwnegrip har en ung publik och när hon på ett färgat sätt beskriver den politiska situationen i Sverige är frågan hur stor inverkan hon har på sina läsare? Ungdomar som tidigare inte varit insatta i politiken kan lätt få Löwengrips bild av politiken och förlorar då sin chans till att objektivt ta ställning då de ska rösta för första gången.

Gammelmedierna står idag inför ett problem – de måste förändras för att kunna hänga med de nya sociala medierna. Många gammelmedier har också gjort blandat in nya typer av medier i sin journalistik. Först lanserade tidningarna sina internetversioner och idag använder sig många medier både av bloggare och av andra sociala medier som till exempel twitter. Det är en intressant utveckling men också en utveckling som måste gå rätt till för att medierna ska behålla sin trovärdighet och sin ställning hos folket.